Astma: nästan varannan patient kallas inte till regelbunden uppföljning. Därför saknar kallelsen i primärvården en ägare – och så gör Tyskland.
Det är tisdag, kvart i sex, på apoteket i en galleria i Västerås. Med telefonen i handen och jackan halvt uppknäppt hämtar en man i fyrtioårsåldern ut sin blå inhalator, den tredje sedan midsommar, och betalar utan att någon frågar hur ofta han använder den. Receptet förnyades via 1177 förra veckan. Ingen i vården har träffat honom på två år.
Han är ingen avvikelse.
Ett system som fungerar på papperet
Omkring var tionde svensk har astma, och nästan hälften av dem saknar diagnos, skriver två allmänläkare i Läkartidningen. Nästan all vård sker i primärvården. I Region Stockholm görs 98 procent av vuxnas astmabesök där. Socialstyrelsens riktlinje är enkel: den som har underhållsbehandling ska följas upp minst en gång om året, och oftare om astman inte är under kontroll. Enligt Socialstyrelsens utvärdering från april 2026 sjunker dödligheten och färre behöver läggas in. Samma utvärdering konstaterar ändå att många vårdcentraler har särskilda astma- och KOL-mottagningar, men att viktiga insatser inte når alla.
De sista orden bär hela problemet.
Där kedjan brister
Hösten 2025 svarade 1 365 vuxna med astma på en enkät från IHE. Bara 30 procent hade välkontrollerad astma. Nästan hälften sa att de inte kallats till regelbunden uppföljning, och de flesta tog sin medicin som ordinerat, även de med dålig kontroll. Läkemedlen var alltså inte det som brast. Det var kontakten.
Kostnaden syns inte där den uppstår. Enligt Doktorns genomgång av rapporten kostar en person med mycket dåligt kontrollerad astma samhället omkring 107 000 kronor per år, mot 17 000 kronor för den som har kontroll, och 74 procent av kostnaden är indirekt. Räkna på IHE:s genomsnitt på drygt 52 000 kronor per person och år: 74 procent ger cirka 38 500 kronor i produktionsbortfall, så att vården själv står för ungefär 13 500 kronor. Regionen betalar för kallelsen. När den uteblir hamnar det mesta av notan hos arbetsgivaren och sjukförsäkringen.
Tydligast blir brottet efter ett akutbesök. Socialstyrelsen rekommenderar uppföljning inom sex veckor efter en försämring, men i en registerstudie från Stockholm och Uppsala följdes bara omkring 7 procent upp inom den tiden och 39 procent inom 15 månader (Läkartidningen). Riktlinjen räknar i veckor. Verkligheten, mer tålmodig än riktlinjen, räknar i år.
Vem i vårdkedjan äger egentligen ansvaret för att astmapatienten blir kallad, och hur blir det ansvaret synligt för den som betalar?
Tre läckor i kallelsekedjan
Mitt svar är att ingen äger det. I Sverige är kallelsen en vänlighet som vårdcentralen gör när tiden räcker. Den är inte ett åtagande som mäts, ersätts och följs upp. Så länge det är så hjälper varken nya riktlinjer eller fler goda föresatser.
Problemet blir hanterbart när man ser var patienterna faktiskt försvinner. De gör det på tre ställen.
Registerläckan. Här finns patienten inte ens på listan. I Sverige saknar nästan hälften av alla med astma diagnos. Portugal har mätt samma läcka: i den nationella studien EPI-ASTHMA, som fann en prevalens på 7,1 procent bland vuxna, saknade var tredje patient med astma en registrerad diagnos i sin journal i primärvården, och 70 procent av dem hade inte fått någon behandling under de senaste tolv månaderna (ICVS, Universidade do Minho). Den som inte syns i registret kan inte heller kallas.
Kallelseläckan. Patienten finns på listan men blir aldrig kallad. Det är IHE:s varannan. Det är också mannen vid apoteksdisken, vars recept förnyas utan att någon bedömer hur han mår, något Doktorn nämner som en möjlig förklaring till den dåliga kontrollen.
Akutläckan. Patienten syns på akuten eller jourcentralen, men ingen bokar en uppföljning. I Region Stockholm är 14 procent av astmabesöken akuta (Läkartidningen). Varje sådant besök borde vara starten på en uppföljning. Nästan alltid blir det slutet.
Tyskland har täppt till en del av kallelseläckan med pengar och regler. Astma är en av elva diagnoser med strukturerade vårdprogram, så kallade DMP. Sjukkassorna är huvudmän för programmen, Bundesamt für Soziale Sicherung godkänner varje program innan det startar, och G-BA utvärderar dem regelbundet. Omkring 7,2 miljoner försäkrade är inskrivna i minst ett program (G-BA). Efter G-BA:s revision 2017 styrs astmaprogrammet efter graden av kontroll i stället för svårighetsgrad, och självhantering ska läras ut på ett strukturerat sätt. Där har uppföljningen en huvudman och en budget. Någon granskar den också.
Den starkaste invändningen
Den starkaste invändningen kommer från klinikerna själva. Den årliga uppföljningen uteblir framför allt för att det saknas både allmänläkare och astma/KOL-sjuksköterskor, skriver Sandelowsky och Ställberg. Det stämmer. En vårdcentral utan astmasjuksköterska kallar ingen, hur tydligt ansvaret än är. Det finns dessutom en annan risk: ett program kan bli mer dokumentation än vård.
Bristen på personal förklarar varför tiden är knapp. Den förklarar inte varför den knappa tiden går till dem som ringer klockan åtta i stället för till dem som har slutat ringa. Utan en lista som någon äger försvinner även nästa nyanställda sjuksköterska in i telefonkön. Därför handlar det inte om att importera DMP-modellen. Principen är det som behöver flytta in: att listan, inte besöket, blir den enhet som någon ansvarar för.
Vad det betyder för var och en
För primärvårdens ledning betyder det att astmamottagningen ska mätas på hur stor andel av de listade patienterna som har haft kontakt under året, inte på hur många besök den har gjort. För sjukhusledningen blir varje akutbesök för astma en överlämning som räknas som ofullständig tills en tid är bokad. För regionen som betalare gäller det att knyta ersättningen till täckningen av listan och att se att besparingen i första hand hamnar utanför den egna budgeten. För Socialstyrelsen gäller det att mäta kallelsen och inte bara besöket. Då krävs nationella data från primärvården.
De första stegen
Tre steg kan börja redan den här månaden. Ta fram listan över alla med astmadiagnos eller uttag av underhållsinhalator under det senaste året som inte har haft någon planerad kontakt, och räkna dem. Låt ingen lämna akuten eller jourcentralen efter en astmaförsämring utan en bokad tid inom sex veckor. Förnya inte underhållsbehandling utan ett aktuellt svar på Asthma Control Test, fem frågor som tar några minuter.
Det är början. Resten, alltså hur listan prioriteras, vem som ringer i vilken ordning och hur akuten, apoteket och vårdcentralen får se samma patient, är det som avgör om det håller.
Tillbaka vid apoteksdisken
En tisdag i mars står mannen i samma kö i Västerås. Den blå inhalatorn i påsen är den första sedan jul. I februari ringde astmasjuksköterskan honom, inte tvärtom. Hon hade hans namn på en lista där det fanns en markering som inte fanns där förut, och när hon gick hem den dagen visste hon vilka hon hade hunnit med och vilka som stod på tur. Han sover hela nätter igen och har slutat räkna inhalatorer. Hur man kommer dit utan att astmamottagningen drunknar i sin egen lista är den del som den här texten inte berättar. Det är den sortens arbetsflöde som CW1 hjälper vårdgivare att få ordning på.
Den här gången frågade någon.







