Håll utkik efter våra månatliga nyheter!

Bli informerad

Nej, tack

Artikel5 min läsning

Astmavården saknar inte mottagningar. Den saknar någon som äger listan

I en ny enkät hade nästan varannan med astma inte kallats till uppföljning. Så kan regionen ersätta kallelsen i stället för besöket.

Det är tisdag, kvart över åtta, på en vårdcentral någonstans i Mellansverige. Astma- och KOL-sjuksköterskans tidbok är full till fredag. Där står patienter som själva ringde och lyckades komma fram i telefonkön. I journalsystemets förnyelsekorg ligger under tiden en begäran om en inhalator som skrevs ut första gången för sex år sedan. Den godkänns före lunch. Ingen frågar hur patienten sover.

Det här är inget haveri. Det är normalläget. På papperet har Sverige byggt nästan allt som behövs: enligt Socialstyrelsens nationella utvärdering från april 2026 har de flesta vårdcentraler en särskild mottagning för astma och KOL, och myndigheten konstaterar att dödligheten har minskat och att färre behöver läggas in på sjukhus. Riktlinjerna finns, och kompetensen finns. Det som saknas är enklare än så, och därför svårare att se.

Mottagningen finns, kallelsen gör det inte

Under hösten 2025 svarade 1 365 vuxna med astma på en enkät från Institutet för hälso- och sjukvårdsekonomi (IHE). Bara omkring 30 procent hade sjukdomen under god kontroll. Nästan hälften uppgav att de inte hade kallats till regelbunden uppföljning. I Doktorns genomgång av rapporten pekar de intervjuade experterna på gamla recept som förnyas utan att behandlingen utvärderas, på inhalationsteknik som ingen har gått igenom och på att den som vaknar av hosta på natten kan behöva se över sin behandling.

Lägg siffrorna bredvid varandra. Mottagningen finns, sjuksköterskan finns och riktlinjen finns. Det som inte finns är brevet.

Samma utvärdering visar att spirometri, patientutbildning och stöd för rökstopp fortfarande görs för sällan. Det beror inte på att någon har slarvat. Hela flödet bygger på att patienten själv tar initiativet, och den patient som har vant sig vid sina symtom tar det inte.

Vem som betalar för brevet som aldrig skickades

Enligt IHE-rapporten, så som Doktorn återger den, kostar en person med mycket dåligt kontrollerad astma omkring 107 000 kronor per år. En person med välkontrollerad astma kostar omkring 17 000 kronor. Skillnaden blir 90 000 kronor per person och år, och 74 procent av kostnaderna är indirekta: sjukfrånvaro och nedsatt arbetsförmåga.

Ett räkneexempel visar vad det betyder. Anta att en vårdcentral har 40 listade patienter med mycket dåligt kontrollerad astma. Antalet är ett antagande och inget uppmätt värde. Merkostnaden blir 40 × 90 000 = 3,6 miljoner kronor per år. Om skillnaden fördelar sig ungefär som totalkostnaden hamnar omkring 2,7 miljoner hos arbetsgivare och socialförsäkringen, och bara omkring 0,9 miljoner i regionens egna böcker.

Där går kedjan sönder. Kostnaden för att ringa samtalet ligger på vårdcentralen, medan vinsten hamnar någon annanstans. Akuten ser följden, men den skickar ingen faktura tillbaka. Den som märker felet först är patienten, och just den personen har slutat tro att det är ett fel.

Tre läckor, tre länder

För att se var patienterna försvinner behövs en enkel modell. Vi kallar den de tre läckorna.

Listläckan. Patienten finns inte på någon lista alls. Portugal visar hur det ser ut. I Epi-Asthma-studien från 2024, som omfattade 38 primärvårdsenheter, saknade nästan var fjärde av de identifierade personerna med astma, 23 procent, diagnosen i sin journal. Av dem hade 70 procent inte fått någon behandling de senaste tolv månaderna. Den som inte syns i journalen kan aldrig kallas.

Kallelseläckan. Patienten finns i journalen, men ingen hör av sig. Det är den svenska läckan, och IHE:s siffra på nästan varannan är dess mått.

Bedömningsläckan. Patienten kallas och besöket dokumenteras, men kontrollen blir inte bättre. Tyskland har gjort listan till en betald uppgift. I de strukturerade programmen (DMP) får kassorna enligt KBV en programavgift på 152,28 euro per inskriven person 2026. Dokumentationen görs som regel varje kvartal, och mottagningarna får återkopplingsrapporter som jämför dem med andra i regionen. Vid slutet av 2025 var omkring 7,7 miljoner människor inskrivna i minst ett program. Listan har alltså både en ägare och en prislapp. Risken är att blanketten blir målet och att kontrollen glöms bort.

Varje land har täppt till en läcka och lämnat en annan öppen. Ingen av marknaderna har ännu kopplat ihop alla tre.

Det starkaste motargumentet

Den ärligaste invändningen kommer från vårdcentralerna själva. Det är en resursfråga. Sjuksköterskan hinner inte ens med dem som ringer, och att kalla alla skulle fylla tidboken med välkontrollerade patienter som inte behöver komma. Socialstyrelsen håller delvis med och skriver att primärvården behöver resurser för att kunna ta hand om stora patientgrupper.

Invändningen är rimlig, men slutsatsen är fel. En kallelse behöver inte vara ett besök. Oftast räcker det att börja med en fråga, och den skiljer de 30 procent som mår bra från de 70 procent som inte gör det. Ett samtal till dem som inte hör av sig är alltså inte en ny kostnad. Den kostnaden betalas redan, bara av någon annan och till ett högre pris. Det tyska exemplet visar också det omvända: ägarskap utan mått på kontroll blir pappersarbete. Lösningen är inte fler besök. Den är rätt besök.

Vad som måste ändras, och av vem

Vår ståndpunkt är tydlig. Primärvården ska äga listan, och regionen ska betala för att den används. Så länge ersättningen räknar besök och inte andelen bedömda i den listade astmapopulationen har ingen ett ekonomiskt skäl att ringa den som är tyst.

  • Regionen som betalare bör ersätta andelen patienter med underhållsbehandling som har haft en strukturerad bedömning, och inte antalet besök.
  • Primärvårdens ledning bör behandla listan som en produktionsuppgift med en namngiven ägare, och inte som något sjuksköterskan gör när det blir tid över.
  • Sjukhusledningen bör se varje akutbesök för en astmaförsämring som en signal till vårdcentralen. Kallelsen kan börja på akuten.
  • Socialstyrelsen och IVO bör mäta hur många som faktiskt kallas, och inte bara om det finns en mottagning.
  • Förskrivare och apotek bör se receptförnyelsen för vad den är: ofta den enda kontakten under ett helt år.

Tre steg går att ta redan den här månaden. Det första är att ta fram listan över alla listade patienter som hämtar ut underhållsbehandling för astma, inte bara dem som har rätt diagnoskod. Det andra är att mäta en enda siffra: hur stor andel av listan som har bedömts strukturerat under de senaste tolv månaderna. Det tredje är att låta förnyelsen av ett underhållsrecept utlösa en kort fråga om kontroll innan receptet godkänns.

Receptet förnyas automatiskt. Patientens lungor gör det inte.

Tillbaka till tidboken

Det är tisdag igen, kvart över åtta, ett år senare. Tidboken är fortfarande full till fredag, men den börjar med andra namn: med dem som inte har hörts av på länge och inte med dem som var snabbast i telefonkön. Sjuksköterskan vet vem hon ska ringa och varför. Mannen med inhalatorn från för sex år sedan får en fråga innan receptet går igenom, och för första gången säger någon till honom att hostan på natten inte är något han ska vänja sig vid. Hur man kommer dit utan att lägga en timme till någons dag är den del som den här texten inte berättar. Det är där CW1 arbetar: i vårdgivarnas arbetsflöden. Förnyelsekorgen ser likadan ut. Det gör inte listan.

Fler insikter

We use cookies to give you the best possible experience, and while some are essential, others help us understand how you use the site, so we can improve it. Click “Accept all cookies” to proceed as specified, “Decline optional cookies” to accept only essential cookies, or click “Manage my preferences” to choose what cookie types you will accept. Cookie Policy.

© CW1 Inc, All rights reserved
CW1 Group